Det tar i genomsnitt 8 år för den som lider av Bulimia nervosa att söka hjälp. För den som lider av hetsätningsstörning tar det oftast ännu längre tid – 10 till 15 år. Tillstånden är förknippade med starka känslor av skuld och skam – över att inte kunna kontrollera något så vardagligt som ätande och över de ständiga misslyckade försöken att bättra sig. Ofta är skamkänslor det största hindret för att söka hjälp. Det finns också många myter som florerar om ätproblematik – att ätstörningar inte går att bli av med, att hetsätning kan likställas med ett beroende som man behöver lära sig leva med och som innebär att man behöver undvika vissa livsmedel för resten av livet, etc.

Vi vet idag utifrån den forskning som finns att ätstörningar, med hetsätningsstörning inkluderat, är behandlingsbara och att de allra flesta som genomgår behandling faktiskt blir helt friska. Prognosen är alltså relativt god – och för den som lider av ätproblem är det väl värt mödan då kostnaden för fortsatt ätproblematik ofta är omfattande. 

Hetsätningsstörning kännetecknas framför allt, som namnet antyder, av återkommande episoder av hetsätning. Det är relativt vanligt att hetsätningen sker i perioder eller skov, med relativt besvärsfria perioder däremellan. Vid hetsätningsstörning är kompenserande beteenden i form av kräkningar, överdriven motion eller extrem bantning inte en del av sjukdomsbilden, som det är vid Bulimia nervosa. 

Skillnad mellan hetsätning och att äta för mycket ibland

De flesta människor äter vid vissa tillfällen mer än vanligt, det vi kan kalla för överätande. För en del är det inte problematiskt; det sker relativt sällan och leder inte till några tydliga negativa konsekvenser i livet. För andra sker det ofta, leder till starka negativa känslor efteråt och får negativa effekter för livet i stort. Det finns två särskiljande kännetecken för hetsätning; att den mängd som konsumeras under tillfället upplevs som enorm, och att personen upplever en känsla av att ha förlorat kontrollen i stunden. För att diagnosen hetsätningsstörning ska kunna ställas tillkommer kriteriet att den mängd som konsumeras objektivt sett ska vara större än vad de flesta människor skulle äta under motsvarande omständigheter, samt att det ska ske minst en gång/v. Dessa kriterier är omstridda, då den negativa påverkan på funktion och livskvalitet kan vara lika stor vid hetsätning som sker mer sällan eller vid subjektiv hetsätning (mindre mängder men samma känsla av kontrollförlust och ångest). 

De flesta som hetsäter har ingen “ätstörning” i klinisk bemärkelse. Men om personen själv betraktar sin hetsätning som ett problem så är det precis det det är; ett “ätproblem” som personen kan behöva hjälp för att få bukt med. 

Kännetecken på en episod av hetsätning: 

Hetsätning kan till en början vara lustbetonad, att maten som konsumeras upplevs som god och att smakerna är njutbara.  Den känslan brukar snart ersättas av avsmak när man äter mer och mer. En del känner känslor av äckel över det de gör, men fortsätter ändå att äta. 

Det är vanligt att man äter snabbt under en hetsätningsepisod. En del personer beskriver det som att medvetandet förändras när de hetsäter, att de inte riktigt är närvarande utan att ätandet sker mekaniskt. Det finns också de som ägnar sig åt andra aktiviteter samtidigt, som att titta på tv, för att distrahera sig själva från att tänka på vad de gör. Hetsätning sker oftast i hemlighet och i avskildhet. De starka känslorna av skam som följer med hetsätning gör att personen kan gå långt i sina försök att dölja den. 

En redan nämnd kännetecknande aspekt av hetsätning är känslan av kontrollförlust. För en del så kommer känslan redan en bra stund innan en episod har börjat, för andra efter en stunds ätande. En del planerar in episoder i förväg då de ser dem som oundvikliga och i sig okontrollerbara, men att det går att minimera vissa skador genom noga planering. 

Vad som äts under en hetsätningsepisod kan givetvis variera stort. Det är vanligt att det som äts under en episod är sådant som personen försöker undvika att äta i övrigt. 

Några av de vanligaste faktorerna som utlöser en episod av hetsätning:

• Underätande och åtföljande hungerskänslor. Att sätta upp strikta gränser för vad man får äta och att äta för lite skapar både ett fysiologiskt och psykologiskt behov av att äta, och när man väl släpper efter kan det vara svårt att sluta. En vanlig beskrivning är att en hetsätningsepisod efterföljs av en plan om ökad restriktion. Det går ofta bra en stund, men till slut blir hungern och suget för starkt för att motstå och resultatet är en ny hetsätningsepisod. Restriktion kan alltså vara en betydande del i varför hetsätning återkommer.
• Att bryta en kostregel. Många som hetsäter bantar, med strikta regler om vad, när och hur mycket de får äta. Att bryta en sådan regel utlöser vanligen hetsätning, under ackompanjemang av tankar som t.ex. “det är ändå ingen idé, det är ändå redan kört”.
• Alkohol gör det svårare att motstå plötsliga impulser och påverkar alltså förmågan att hålla sig till bantningsregler och planer.
• Obehagliga känslor, som nedstämdhet, stress, anspänning, irritation, att vara uttråkad, ångest etc.
• Ostrukturerad tid. Brist på struktur under dagen kan göra en del människor mer benägna att hetsäta. Det kan också leda till känslor av tristess och att vara uttråkad, vilket i sig kan utlösa hetsätning.
• Att vara ensam. Eftersom hetsätning nästan alltid sker i hemlighet ökar risken om personen är ensam.
• Att känna sig tjock. Känslan av att vara tjock är vanligt förekommande i vårt samhälle,  men vanligare och starkare bland personer som har ätproblem. Den tycks inte alls vara relaterad till vilken kroppsform eller vikt personen har, utan är just en känsla och en tolkning av att det som känns är en sanning.
• Att gå upp i vikt. De flesta som är bekymrade över sin vikt reagerar starkt på varje förändring på vågen, vilket framkallar känslor och tankar som kan sätta igång en hetsätningsepisod.
• PMS. Vissa kvinnor har extra svårt att reglera sitt ätande dagarna före mens. PMS kan innebära känslomässiga förändringar som ökad nedstämdhet och irritation, men även tillfällig viktuppgång och en känsla av att vara uppsvälld i kroppen, som kan bidra till hetsätning. 

När figuren/vikten tar för mycket plats i livet

Gemensamt för ätstörningar (med undantag för ARFID) är en överdriven upptagenhet av figur och vikt. Upptagenheten kan bli så stark att livet domineras av den och att annat kommer i andra hand. Ofta beskrivs denna upptagenhet som kärnan i all ätproblematik, eftersom allt annat tycks vara relaterat till den. Fixeringen vid figur och vikt är som mest framträdande vid Anorexia nervosa, Bulimia nervosa och atypiska/ospecificerade ätstörningar, men är oftast en del även av en hetsätningsstörning. Upptagenheten vid figur/vikt  blir problematisk om det innebär att personen t.ex. anstränger sig för att dölja sin kropp för andra, avstår aktiviteter p.g.a. kroppens utseende, undviker att själva se eller ta hand om sin kropp eller att personen betraktar sin kropp med avsmak. Personer som har en stark upptagenhet av figur/vikt tenderar att syna sin kropp ofta och ägnar sig åt olika former av beteenden för att kontrollera kroppen. Det kan handla om att väga sig orimligt ofta, att granska sin figur i spegeln eller att mäta, klämma och fotografera för att leta efter förändringar. Ett överdrivet letande och kontrollerande leder vanligtvis till att missnöjet och upptagenheten av kroppen ökar över tid. För en del är beteendet helt motsatt men utifrån samma grundproblematik; det vill säga att helt undvika att väga sig eller att se sig själv i spegeln, att undvika att se på fotografier etc. Även undvikande tenderar att vidmakthålla upptagenheten vid kroppen, då den kan bestå utan att ifrågasättas. 

Andra konsekvenser av hetsätning över tid

Hetsätning kan påtagligt påverka livskvaliteten negativt. För en del leder missnöjet över den egna kroppen och skammen över det upplevda misslyckandet till att de drar sig undan socialt och inte längre deltar på t.ex. fester eller i aktiviteter med andra. När det är som värst så kan problemen  uppta så mycket tid och kraft att det inte finns så mycket kvar för annat. Det är också relativt vanligt med nedstämdhet och oro som pålagor på ätproblematiken, och som kan behöva behandlas för sig. 

Behandling för hetsätningsproblematik

KBT är den behandlingsmetod som har visat sig mest effektiv för behandling av hetsätningsproblematik. Effekten är större och mer hållbar över tid än för andra former av psykologisk behandling eller för antidepressiv medicinering. KBT lämpar sig väl eftersom den samtidigt adresserar de olika delarna av problemet: 

• Kognitiva aspekter: adresserar den överdrivna upptagenheten av vikt och kroppsform, allt- eller inget-tänkande, kostregler.
• Beteendemässiga aspekter: adresserar störda matvanor.
• Känslomässiga aspekter: adresserar tendenser att använda ätande som som ett sätt att handskas med negativa händelser och sinnesstämningar. 

Behandling med KBT för ätproblematik kan ske på olika sätt, eller om man så vill med olika omfattning och grad av stöd. Behandlingen kan bestå av självhjälp (att följa en självhjälpsbok på egen hand),  guidad självhjälp (självhjälpsbok + stöd av en psykolog) eller  KBT med en psykolog och då gärna KBT-E som är utformad specifikt för ätproblematik.. 

Oavsett grad av stöd och omfattning så kan behandlingen delas upp i olika faser. Den första handlar om att återfå kontrollen över sitt ätande och att skapa regelbundna matvanor. I den andra fasen ligger fokus på att minska tendenser till bantning och användning av hetsätning för att hantera svåra känslor. Den tredje fasen är inriktad på att vidmakthålla de förändringar som uppnåtts och att minska risken för återfall, vilket man över tid har sett vara en viktig del av behandlingen för att förbättringar ska hålla i sig över tid. 

På Speja har vi psykologer genuin kunskap om och erfarenhet av att arbeta med hetsätningsproblematik. Vi lägger upp en individuell plan för din behandling tillsammans med dig. Välkommen!