När tryggheten rubbas – om mobbningens dolda spår
Mobbning under uppväxten skapar mer än sårbara stunder – den rubbar barnets grundläggande känsla av trygghet. När ingen ingriper eller säger emot, lämnas barnet ofta ensam med sina frågor – och många försöker förstå det som händer genom att söka felet hos sig själva. Erfarenheter av mobbning försvinner inte alltid med tiden utan kan följa med långt upp i vuxenlivet och fortsätta påverka självkänsla, relationer och hälsa. I den här artikeln fördjupar vi oss i hur otrygghet påverkar barns mående, varför självkritik lätt uppstår och varför det är så viktigt att lyssna, förstå och agera i tid.
Trygghet – en grund för psykisk hälsa
För att ett barn ska må bra behöver det finnas en grundläggande känsla av trygghet. Fysisk trygghet handlar om att inte behöva vara rädd för att bli utsatt för fara – att veta att man inte kommer svälta, frysa eller bli slagen. Minst lika viktig är den känslomässiga tryggheten, som innebär att barnet känner sig omtyckt, sedd och viktig i sina relationer.
När mobbning förekommer skakas båda dessa trygghetsnivåer. Det kan leda till att barnet inte bara känner sig otrygg i sin omgivning – utan också i sig själv.
Hjärnan söker svar – ibland på bekostnad av självkänslan
Människohjärnan har ett starkt behov av att förstå det som händer. En otrygg och oförklarlig värld är stressande – särskilt för ett barn. Och om ingen utifrån säger emot mobbningen, blir det barnets eget ansvar att skapa en förklaring. Den förklaringen blir ofta självkritisk: “Det här händer mig för att jag är dålig, konstig eller fel på något sätt.”
Med tiden kan dessa tankar lägga grunden för en negativ självbild, där barnet börjar tro på de kränkande orden.
En negativ spiral
En negativ självbild påverkar inte bara hur barnet ser på sig själv utan påverkar också barnets beteende och hur barnet relaterar till andra. Kanske drar sig barnet undan, blir misstänksam, aggressiv eller får svårt att lita på vuxna – vilket leder till att den negativa bilden bekräftas gång på gång både inifrån och utifrån. Det skapas en ond cirkel som med tiden kan leda till psykisk ohälsa som t.ex. nedstämdhet, ångest, sömnsvårigheter och självskadebeteenden. Det är viktigt att förstå att dessa reaktioner är normala reaktioner på onormala omständigheter.
Mobbning lämnar spår – även i kroppen
Otrygghet och upprepad utsatthet triggar kroppens stressystem och försätter barnet i ett tillstånd av ständig beredskap. Vi vet idag att långvarig stress inte bara påverkar vårt mående – utan också kroppen. Hjärnan förändras, immunförsvaret försvagas och vi får svårare att återhämta oss. Mobbning som inte bearbetas fungerar som ett trauma, vilket kan få fysiska konsekvenser.
Forskning visar att barn som utsätts för långvarig mobbning löper högre risk för att senare i livet drabbas av både psykisk ohälsa och fysiska sjukdomar – om de inte får möjlighet att läka.
Alla barn reagerar olika – men alla förtjänar stöd
Det är viktigt att komma ihåg att alla barn reagerar olika på mobbning. Vad som lämnar djupa spår hos ett barn kanske passerar förbi ett annat. Det avgörande är barnets egen upplevelse – inte hur allvarlig situationen verkar från utsidan.
Att lyssna, ta barnets känslor på allvar och erbjuda professionellt stöd när det behövs är avgörande för att barnet ska få chans att återfå sin trygghet – både i världen och i sig själv.
Spåren kan finnas kvar – långt senare i livet
För många slutar inte mobbningens påverkan i barndomen. De inre sår som uppstod kan följa med in i vuxenlivet, i form av låg självkänsla, relationssvårigheter, kvarstående skamkänslor eller stressrelaterade besvär. Det som en gång var en överlevnadsstrategi kan bli ett hinder i livet som vuxen. Men det är aldrig för sent att förstå, bearbeta och börja läka. Det förflutna behöver inte definiera framtiden.
Vill du veta mer om mobbing och hur vi kan arbeta vidare för att minska den? Vi på Speja har tidigare samarbetat med Friends som är experter på ämnet.
Läs vidare på Stiftelsen Friends hemsida!